Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl

Jag tror att jag har blivit mitt gamla jag igen! Nästan i alla fall. Jag har förvandlats till gamla Sara som faktiskt kunde läsa länge utan att förlora koncentrationen. Gamla Sara som tyckte om att läsa - som kände en stark längtan efter böcker. I'm back on track. Eller, för att använda en otroligt dålig vits och referens till en favoritbok: Det här är "The Return of the King". Hahaha. Inte ens jag tycker att det är roligt... och det säger någonting.
(off topic: samtidigt som jag skriver det här så lyssnar jag på The Dandy Warhols We Used to Be Friends och drabbas av en stark längtan efter lite "Veronica Mars").

"Fördjupade studier i katastroffysik" har länge varit överst på min lista över böcker som jag vill läsa - och äntligen så har jag tagit mig i kragen och läst den. Jag har hört den jämföras med "The Secret History", ett mästerverk av Donna Tartt som jag älskar - men paradoxalt nog aldrig orkar läsa. Och ja, det finns vissa likheter. Mer om det senare.

"Fördjupade studier i katastroffysik" ("Special Topics in Calamity Physics") handlar om Blue Van Meer, dotter till Gareth van Meer, universitetsprofessor i statsvetenskap. Alltsedan hennes mors död så har Blue rest runt med sin pappa i deras blå Volvo, medan hennes rätt excentriska far har undervisat i en stad i några månader - bara för att plötsligt bestämma sig för att flytta. Under dessa bilfärder så har hon fått en mer grundlig undervisning än vad hon någonsin kunde ha fått i någon av de tjog high school som hon har gått i. Det här året så kommer det dock att bli annorlunda. Av någon oförklarlig anledning så har hennes pappa bestämt att hon ska få gå sitt sista år i high school i endast en skola, närmare bestämt St. Gallway, en fin privatskola i en liten stad i bergen. Där dras Blue till den mystiska filmvetenskapsläraren Hannah Schneider och hennes "klick" av utvalda elever som varje söndag äter middag hemma hos henne. Allt är inte en dans på rosor. Allt eftersom tiden går så inser Blue att det är någonting som är fel med Hannah, någonting hon inte avslöjar, men vad är det?

(off topic: jag lyssnar just nu på I Touch Myself med XXXX - VARFÖR är den med på min spelningslista? Just ja, för att jag förknippar den med Buffy, bara för att hon nämner den i "Lie to Me", avsnitt från andra säsongen...)

Hur är det då med jämförelserna till "The Secret History"? En grupp välutvalda studenter som har en egen liten klick tillsammans med en lärare. Ett hus där de träffas och äter middag. Hemligheter, mysterier och ond bråd död. Jo, nog kan jag se likheterna. Faktum är att jag under bokens två första delar ständigt letade efter saker som jag kunde koppla ihop med "The Secret History", men den tredje delen tog allting i en helt annan riktning som inte kände helt TSH (från och med nu så kör vi med förkortningar).
I min hjärna så fick Jade och Charles, de stiliga blonda medlemmarna i gruppen, stå för Camilla och Charles, de stiliga blonda tvillingarna. Både Charles I och Charles II har ett liknande nervsammanbrott, men dock inte identiskt. På samma sätt så försökte jag para ihop de andra i Hanna Schneiders gäng med medlemmarna i grekgruppen.

Som sagt, det fanns likheter med TSH, men jag hittade även likheter med en annan av mina favoritböcker - "I en klass för sig" av Curtis Sittenfeld. Båda behandlar tonårsångest, försök att passa in och en förändran efter att man har hamnat i annat sällskap. Båda har samma slags inbitna ångest, som ändå är feel-good-ish.

Vad tyckte jag? Jag förstår inte hur Marisha Pessl har gjort det! Inte bara så gillade jag genuint boken (fast inte lika mycket som tidigare nämnda böcker) - hon måste ha lagt ner ett ordentligt jobb på den! Den är full av citeringar av dikter, böcker, artiklar och uppsatser och på varje sida så finns det med minst en källhänvisning. Jag har aldrig läst en bok som är upplagd på liknande sätt. I slutet finns t.o.m en liten "tenta" utan några riktigt felaktiga svar, men som passar otroligt bra in med bokens tema. Dock så gav alla källanvisningar mig lite panik då vi just nu håller på att skriva vetenskapliga rapporter om genetik på skolan - med liknande källhänvisningar.

De två första delarna var en mix av TSH & "I en klass för sig", men bokens klimax, den tredje delen, innehöll även stråk av "Da Vinci-Koden", "Batman Begins" och lite "Veronica Mars". Trots att det ibland kändes lite Kitty-feeling och att saker gick ihop lite för bra så gillade jag det, fast jag är ju också en av få personer som gillar "Da Vinci-Koden".
(Jag har en liten "fetish" för gömda hemligheter, konspirationer och ledtrådar i historia och konst).

Det konstiga är: Jag hade så mycket mer att skriva om den här boken, men nu när jag väl sitter här så känns det som att mitt huvud har blivit tömt på idéer... eller för att dra en liten anekdot från min dag. Det är som min analytiska essä om Camus "Främlingen" där jag gick på i en hel sida (Word) med en massa obskyra tankar - och helt glömde bort att ta med frågan som vi skulle behandla.