Gossip Girl: Ni vet att ni älskar mig är andra boken i Cecily von Ziegesars bokserie och tar vid där den första slutar. Collegevalen nalkas och tar upp sista års elevernas tankar, men det finns ändå tid för intriger och drama. Serena börjar komma över att Blair övergett henne och spenderar dagarna med Daniel - som bara blir mer och mer förälskad i henne. Problemen hopar sig för Blair. Hennes mamma ska gifta sig med sin pojkvän - som Blair avskyr - och som om det inte vore nog så börjar Nate dra sig undan från henne. Han svarar inte på hennes samtal och verkar frånvarande. Nate känner sig inträngd och under sina försök att undvika Blair så möter han Jenny... Jenny som bara är 14 år, men som han trivs bättre med än med någon annan.
30 mars, 2008
Gossip Girl: Ni vet att ni älskar mig
Gossip Girl: Ni vet att ni älskar mig är andra boken i Cecily von Ziegesars bokserie och tar vid där den första slutar. Collegevalen nalkas och tar upp sista års elevernas tankar, men det finns ändå tid för intriger och drama. Serena börjar komma över att Blair övergett henne och spenderar dagarna med Daniel - som bara blir mer och mer förälskad i henne. Problemen hopar sig för Blair. Hennes mamma ska gifta sig med sin pojkvän - som Blair avskyr - och som om det inte vore nog så börjar Nate dra sig undan från henne. Han svarar inte på hennes samtal och verkar frånvarande. Nate känner sig inträngd och under sina försök att undvika Blair så möter han Jenny... Jenny som bara är 14 år, men som han trivs bättre med än med någon annan.
29 mars, 2008
Anastasia
Jag orkar inte förklara handlingen, men den som är intresserad kan läsa här.
Eftersom jag har återuppväckt min kärlek till Anastasia så måste jag posta några videoklipp så att alla andra kan se allt det fantastiska med tecknad film. Tyvärr är inte kvalitén på de två första klippen särskilt bra, och jag hittade ingen svensk version av In the dark of the night. Den svenska versionen är bättre... tycker jag. Men det är nog bara för att jag är uppväxt med den. Det fanns heller ingen "från filmen version", så det blev sing-a-long, och det börjar efter 57 sekunder.
Är inte In the Dark of the Night den mest mäktiga "bad guy"-sången ni någonsin hört?
(Den sista var en fanvideo med filmens soundtrack)
Sara Skywalker
Hon fick Aragorn, som jag ville ha. Jag ser inte direkt mig själv som en ädel person - men han är trevlig att titta på och ja... Själv gjorde jag testet tre gånger och fick fram samma resultat varje gång - Luke Skywalker.
Eftersom jag aldrig har sett en hel Star Wars-film så vet jag inte om vi påminner så mycket om varandra. Jag får i alla fall ta och se upp för män i svarta mantlar med andningssvårigheter. De kan mycket väl vara min far.
28 mars, 2008
Gossip Girl
Gossip Girl gick tidigare som tv-serie på femman (eller det kanske fortfarande sänds?), och jag har sett ett avsnitt; Det första. Jag såg det enbart för att Penn Badgley var med och har en liten tonårscrush i honom, speciellt i hans rollfigur i tonårskomedin John Tucker Must Die - en karaktär som sänder mig Patrick Verona-vibbar. (Och alla som känner mig vet att Patrick Verona a.k.a Heath Ledger är mitt största fan girl object efter Edward Cullen)
27 mars, 2008
Straffet för ouppmärksamhet
Everyone Worth Knowing
Jag har redan läst Everyone Worth Knowing, fast på svenska, så jag visste ungefär vad jag hade att vänta. Enda orsaken till att jag köpte den var att jag bara hade hittat tre böcker och när det är "ta 4 betala för 3" så är det ju dumt att inte välja en fjärde bok.
Everyone Worth Knowing (Alla var där) är skriven av Lauren Weisberger, samma kvinna som skrev The Devil Wears Prada, och de påminner faktiskt lite om varandra. Boken handlar om Bettina "Bette" Robinson som är en vanlig inflyttad New York-bo. Hennes liv kretsar kring hennes tråkiga bankjobb, hennes torsdagsmiddagar med sin homosexuelle krönikaskrivande morbror och luncher tillsammans med väninnan Penelope. När Penelope berättar att hon är förlovad med Avery, hennes partygalna snobbiga pojkvän, så får Bette en smärre livskris och säger upp sig från sitt jobb. Nu är hon fri att göra vad hon vill, när hon vill... Tyvärr så tillbringar hon det mesta av sin nyvunna fritid i soffan med fjärrkontrollen och till slut så får hennes morbror nog och ordnar ett jobb till henne på Kelly&Company, stadens mest eftertraktade PR-firma. Jobbet vänder upp och ner på Bettes liv. Varje kväll är full av fester tillsammans med stadens heta namn. Efter en partykväll med lite för mycket alkohol så blir Bette personen som alla talar om. Hon har setts i armarna på playboyen Phil Weston och skvallerkolumnerna följer "paret"s minsta steg. Bettes chef går i taket av lycka över alla publicitet och plötsligt så är Bette fast i en relation som egentligen inte existerar annat än på skvallersidorna. Samtidigt så börjar den söta dörrvakten på Bungalow 8, Sammy, väcka känslor som hon inte upplevt på väldigt länge...
Jag brukar ju tycka om chick-lit, men det var någonting jag saknade i den här boken. Kanske så berodde det på att jag redan läst den och visste exakt vad som skulle hända, kanske så var det någonting annat. Den påminner i vilket fall som helst otroligt mycket om The Devil Wears Prada. Bette och Andrea är nästan samma person. Båda två har en familj utanför staden som de tappar kontakten med på grund av deras tidskrävande jobb. Båda två kommer till ett nytt "coolt" jobb där alla är så mycket mer "inne" än vad de är och de känner sig vilsna. Båda två tappar all kontakt med sina vänner på grund av sitt jobb och båda två har en evigt ringande mobiltelefon. Jag ska inte avslöja slutet, men de är i stort sett det samma.
Jag har faktiskt ingen åsikt om boken. Jag bara läste den, utan hjärta, bara för att läsa ut den. Det var som att jag torrtuggade och tuggorna bara växte i munnen tills de nästan kvävde mig. Om jag inte hade blivit klar med boken så hade jag blivit galen. Jag är så less på chick-lit nu så att jag vill inte ens se åt en rosafluffig bok igen. Jag vill ha mörka böcker fyllda av suspekta händelser och övernaturliga varelser. Nu. Det är tur att jag och sängen har en date med Lestat senare idag...
25 mars, 2008
Eclipse på svenska
Eclipse kommer att heta Ljudet av ditt hjärta på svenska. Ha, det är väl ... svenskt?
Jag föredrar de engelska kortare namnen framför de svenska. De svenska är söta, men det känns inte som att de har så mycket att göra med böckerna. Twilight har en hel annan klang än Om jag kunde drömma, eller hur?
Jag har inte riktigt kunna släppa en bokbloggs recension jag läste, eller jag läste första fem raderna och sedan var min gräns nådd. Jag kan inte hantera negativ kritik, och absolut inte kritik mot Twilight. Jag har samma mentala ålder som en femåring när det gäller vissa saker. När ord som pinsam och överdriven nämns i samma mening som Edward så slår jag dövörat till och låtsas att jag inte hör - för att sedan älta det i all evighet.
Isprinsessan vs A Certain Slant of Light
Får man använda en annan boks omslag?
24 mars, 2008
Bloggspot.se tillbaka
Jag vill se mina tidigaste inlägg; tafattare, mer utstuderade och försiktiga än inläggen är nu för tiden. Jag var livrädd för andra bokbloggare (det är jag fortfarande, fast nu vet jag att ingen bits) och ville inte verka oerfaren. Så jag minns att alla mina recensioner var otroligt vaga om min åsikt om böckerna. Jag ville inte lovorda en bok som alla andra tyckte var dålig och jag ville inte avfärda en bok som andra såg som ett mästerverk. Nu för tiden så bryr jag mig inte så mycket. Jag har läst 10-20 "dåliga" recensioner på Twilight, och jag har inte ändrat mig det minsta. Jag kommer fortsätta att dyrka Twilight tills folk får sår i öronen.
Jag väntar i alla fall med glädje, och skräck, på att få se om min gamla blogg dyker upp. Troligen så kommer alla inlägg ha försvunnit om den trots allt kommer tillbaka, men man kan alltid hålla tummarna.
(För övrigt så fick jag min bokhylla idag och snickrade ihop den själv. Jag trodde att det skulle bli bättre, men resultatet blev det motsatta. Nu har jag panik för att bokhyllorna ser så luftiga ut.)
Romeo and Juliet
Jag drar handlingen, även fast jag tvivlar på att det finns någon som inte har hört om världens mest kända kärlekspar. Romeo and Juliet, Shakespeares mest kända tragedi, utspelar sig i den italienska staden Verona. Den kretsar kring två unga älskande; Romeo, enda sonen till gamle Montague, och Juliet, enda barnet till Montagues fiende Capulet. De båda unga träffas på en fest och det är kärlek vid första ögonkastet. Julia är bortlovad till Paris, en högättad vän till Capulet. Där har vi grunden i det hela och alla vet väl hur det slutar?
“Romeo; O, she doth teach the torches to burn bright!
It seems she hangs upon the cheek of night.
Like a rich jewel in an Ethiop’s ear;
Beauty too rich for use, for earth too dear!
So shows a snowy dove trooping with crows,
As yonder lady o’er her fellows shows.
The measure done, I’ll watch her place of stand,
And, touching hers, make blessed my rude hand.
Did my heart love till now? forswear it, sight!
For I ne’er saw true beauty till this night.”
Jag fullkomligt älskar alla thou och thy och doth och hath, fast i början hade jag lite svårt att komma ihåg vad de stod för, men när man väl kommer in i det hela så går det hur lätt som helst. Ibland så drog Shakespeare iväg med poesin lite väl mycket, men oftast så är det bara underbart. Det gör absolut ingenting att "boken" inte består av någonting annat än dialog - eller monolog. Jag skulle vilja se Romeo and Juliet med riktigt bra skådespelare. Det måste bli ännu bättre visuellt eftersom det trots allt är en pjäs och skådespelarnas känslor säkert lyfter poesin till divisioner som jag inte lyckades nå.
“Juliet; My only love sprung from my only hate!
Too early seen unknown, and known too late!
Prodigious birth of love it is to me,
That I must love a loathed enemy.”
Visst kan ni hålla med om att omslagets Romeo inte precis är hur man föreställer sig honom? Och att Juliets huvud ser ganska litet ut i jämförelse med Romeos mustaschprydda hjässa?
21 mars, 2008
Ännu ett intetsägande inlägg
Kan börja med att berätta om nattens dröm. Jag dansade med en jättesnygg kille (typisk tonårsdröm), twisten ligger i att killen var vampyr och hade ett outtalbart namn med 95 % vokaler. Vi kan kalla honom får Ilanou tills vidare. Han hade svart hår, svart polotröja och såg lite latino ut. Kan inte säga att jag var missnöjd. Enda felet var att jag inte var mig själv, utan istället så var jag Kristen Stewart. Varför får hon alla söta vampyrer?
(Efter psykologi A-kursen så måste jag alltid analysera mina drömmar. Jag tror att den här har sin grund i att jag känner ett stort behov efter kärlek och snygga vampyrer är en av mina svaga punkter. Dansandet kommer nog ifrån att min lillasyster hade danskväll på skolan och jag saknade högstadiedanserna. Kristen Stewart kommer helt klart ifrån att jag suttit och kollat in bilder från inspelningen av Twilight innan läggdags.)
För att fortsätta på vampyrtemat så upptäckte jag idag två högst välkomnade saker.
1. Volterra, vampyrstaden från New Moon, finns på riktigt och jag och Sandra har redan börjat planera vår semester dit. Vi tänker dock inte gå in i några gamla byggnader, utan bara tälta framför klocktornet.
2. Anne Rice har diabetes. Det är säkert inte någonting hon hurrar för, men det gör jag eftersom jag har fått ännu en fellow-diabetiker och det är alltid trevligt när man får reda på att man har någonting gemensamt med en favorit.
Påskstädning i bokhyllan
Varför är det så svårt att bestämma vilka böcker som bör stå bredvid varandra? Hur ska man dela upp dem? Ska jag ha alla pocket i bokstavsordning efter författaren? Under den genre de tillhör tillsammans med sina inbundna likar? Uppdelade i engelska och svenska pocket? ... och ska DE isåfall stå i bokstavsordning? Ska jag helt överge mitt färgkodningsschema?
Vilka böcker ska få förflyttas till den nya bokhyllan, som kommer att stå bredvid min säng. Ska den bokhyllan räknas som en slags finare bokhylla där alla mina favoriter ska få plats? Ska jag isåfall bryta mitt genre-mönster, eller ska jag förflytta hela genrer dit?
Som ni ser så finns det många dilemman när det gäller boksortering. Om jag känner mig själv så kommer mina böcker förflyttas om en hel del de kommande dagarna (väldigt försiktigt förstås, så att de inte blir kantstötta).
Hur har ni era böcker? Någon som har ett tips...
20 mars, 2008
Påskbeställning
Jag skickade nog in min beställning lite för sent. Böckerna kommer nog att komma någon gång i slutet av nästa vecka, eller veckan efter påsklovet.
0385733410 BRAY, LIBBA:REBEL ANGELS
Fortsättningen på A Great and Terrible Beauty (som jag inte har hunnit läsa än) slank med. Tänkte att det är lika bra att ha fortsättningen nära till hands om första boken slutar spännande.
0441008534 HARRIS, CHARLAINE:DEAD UNTIL DARK
Sedan så har vi vampyrboken Dead Until Dark som Calliope tipsade om, och som jag har varit nyfiken på länge ... men inte vågat beställa. Nu är den på väg och den är prio ett på min "måste-läsa-lista". Jag måste göra plats åt den i min vampyrhörna.
9146218491 SITTENFELD, CURTIS:MANNEN I MINA DRÖMMAR
Eftersom I en klass för sig är en av mina favoritböcker så har jag jättehöga förväntningar på Mannen i mina drömmer och hoppas att jag inte blir besviken.
9197588814 AHERN, CECILIA:P.S. JAG ÄLSKAR DIG!
Självklart så måste jag läsa P.S Jag älskar dig! nu. Filmen kommer snart på bio här uppe i skogarna (vi är ca 2 månader efter när det gäller filmpremiärer) och jag måste vara redo och färdigläst så att jag kan se den.
Nära-döden upplevelse
Så jag ramlar av skotern, och medan jag flyger i luften - säker på att jag kommer att bryta nacken - så tänker jag bittert "Om Edward var här så skulle det här inte hända!".
Till och med i det jag trodde skulle vara mitt dödsögonblick så tänker jag på honom.
(Kan lugna er med att det enda som hände var att jag fick ett blåmärke på höften och ett svullet knä, inga inre blödningar eller hjärnskakningar eller någonting. Jag slog inte ens i huvudet.)
19 mars, 2008
12 % vanlig tråkig människa...
Jag hittade det här boknördstestet på Bokhora och bestämde mig för att testa mitt boknörderi. Resultatet, 88 %, var inte precis oväntat, även om jag tvekade på vissa av frågorna - de som inte handlade om mig utan om specifika böcker som jag inte har läst.
Om jag ska återfödas som en bok så hoppas jag att det blir som en tjock mörk fantasybok där det myllrar av fina vampyrer och med en het kärlekshistoria.
Borta med vinden
Hela tiden ville jag dunka in lite vett i Scarletts huvud, mestadels tre punkter. Den första var "TA RHETT, TA RHETT, TA RHETT", för det var precis vad jag ville göra. Varför hålla på och vara ynklig och sukta efter Ashley när Rhett finns där? Vem som helst kan se att de passar otroligt bra ihop. Det andra var "VAR SNÄLL MOT MELANIE!", för Melanie var den mest genomgoda människan i hela boken och den enda karaktär jag riktigt klickade med - förutom Rhett då. Mitt sista råd till Scarlett var "BERÄTTA INTE FÖR ASHLEY ATT DU ÄLSKAR HONOM!", men det gjorde hon... några gånger, och jag blev lika irriterad varenda gång.
En bekant påpekade att det är konstigt att jag gillar Rhett, men avskyr Heathcliff, då de delar flera personlighetsdrag och även vissa ytliga drag. Jag vill bara ta tillfället i akt och försvara Rhett. Det är skillnad på att vara cynisk med betydelsen fräck och skamlös än att vara cynisk med betydelsen hänsynslös och känslokall. Rhett har faktiskt empati och kan faktiskt tänka på andra, ett drag som jag aldrig har sett hos Heathcliff.
Jag funderar på om det finns några svarta (med risk att låta rasistisk...) bland Borta med vindens fankrets? Slavarna kallas för niggrer och beskrivs på olika sätt som dummare än den vita befolkningen. De har ett slarvigare språk - mer dialektalt - och vissa slavar är fega, korkade och lata. Det borde inte direkt tilltala stolta afroamerikaner.
18 mars, 2008
Grattis på namnsdagen, Edward!
Grattis på namnsdagen Edward <3.
(Hjärtat förstärker fan-girl varningen)
... och grattis på namnsdagen farfar, tyvärr var du bara tvåa på listan.
Edward är en sammanslagning av två gamla engelska ord och betyder, grovt översatt, välsignad beskyddare. Ett passande namn för en väldigt beskyddande vampyr, eller vad tycker ni?
16 mars, 2008
Romeo och Julia
Jag längtar tills jag är klar med Borta med vinden så att jag kan läsa min nyinköpt superbilliga Romeo and Juliet (14 kr på adlibris, det ni). Jag har sett Shakespeare in Love lite väl många gånger på sista tiden, mest på grund av citaten från Romeo och Julia. Jag kommer ibland på mig själv med att citera början "Two households, both alike in dignity, in fair Verona, where we lay our scene..." i de konstigaste situationerna.
Ikväll ska jag spela in Romeo + Julia (med Leonardo DiCaprio och Claire Danes) som går oacceptabelt sent, 23.35 på 3an. Stackars hårdpluggande naturare måste sova vid den tiden och lägga all sin tillit till den inte alltid fungerande videon.
Toppen på isberget är min nötning av Dire Straits-covern "Romeo and Juliet" med The Killers.
"Well, you can fall for chains of silver, you can fall for chains of gold
You can fall for pretty strangers and the promises they hold
You promised me everything, you promised me thick and thin, yeah
Now you just say, "Oh, Romeo, yeah, you know
I used to have a scene with him""
Jag har faktiskt sjunkt så lågt att jag börjat tycka att Romeo egentligen inte är ett sådant dumt namn och kanske kan vara ett potentiellt namn till mina framtida barn, som kommer mobbas på skolan (eller beundras) på grund av sina litteraturbaserade mellannamn. Gissa varifrån Sirius, Edward och Darcy kommer?
14 mars, 2008
Bokhora?
Jag måste få min dagliga dos av bokbloggande.
(Ja, jag är lite neurotisk, en bieffekt efter min gamla bloggs mystiska försvinnande)
12 mars, 2008
Filmatiseringarna dugger tätt
Harry Potter and the Half-Blood Prince (2008) var ju väntat, men det finns få filmatiseringar som jag avskyr så innerligt som HP-filmerna... Eller, de två första tyckte jag om, men sedan så ändrade de lite väl mycket och efter att de klippte bort nästan hela första halvan av fjärde boken, gjorde filmerna helt oförklarliga för de som inte läst boken (Läs dem!) och tagit död på Sirius Black på fel sätt så tror inte jag att HBP kommer att bli bra.
Harry Potter and the Deathly Hallows (2010). Jag är livrädd, terrified. De kommer att förstöra hela slutet. Jag vet det, jag bara vet. Jag kommer inte se slaktningen av min favorit höjdpunkt i hela HP.
The Subtle Knife (2009) var också väntad eftersom det trots allt är en trilogi. Jag vet inte hur jag står i den här frågan. Jag har ju bara läst The Golden Compass än så länge, men jag tyckte inte om filmen. Som sagt, jag tycker inte om ändringar och de ändrade lite väl mycket. (Jag kan inte förlåta att de (nästan) tog död på Billy Costa, även fast det inte är hans öde i boken...)
The Amber Spyglass (20XX). Om de har filmat de två första böckerna så måste de ju filma den tredje.
Sense and Sensibility (2008) är trots allt en BBC-serie, så det får passera. BBC har ju trots allt lyckats tidigare.
Wuthering Heights (2010) kommer jag att se på bara för att jag tycker om klassiker och fastän jag avskyr Heathcliff så kan jag inte hålla mig borta. Men, börjar det inte bli lite väl många versioner av Brontë och Austen-böckerna?
Neverwhere (2009) är jag nyfiken på, fast det känns lite oroväckande. Kommer alla tokigheter fungera på film? Kommer de kunna fånga alla galna karaktärer? Kommer jag att bli nöjd?
Män som hatar kvinnor (2009) med alla vanliga svenska kriminalfilms skådespelare. Synd att inte Persbrandt var med, det måste vara första gången.
Coraline (2009) är ju i och för sig animerad, och jag ser fram emot den. Animerad film är alltid roligt.
A Great and Terrible Beauty (2008). NOOOOO! Jag har inte ens hunnit öppna boken och nu får jag reda på att den ska bli film i år. Jippie. Förstör alla potentiella favoritböcker i förhand. Det borde vara förbjudet att kasta sig över första bästa fantasy/mystikbok som kommer ut, är inte Twilight nog?
The Time Traveler's Wife (2008) ser jag också fram emot på något konstigt sätt. Jag vill se hur de löser allting, och att jag tycker om både Eric Bana och Rachel McAdams gör inte saken sämre. Jag är i alla fall inte helt anti, men jag håller tummarna att de inte klantar till att. Snälla.
Shantaram (2009) är en annan bok som jag inte har hunnit läsa, så jag vet inte om jag känner att den är filmbar eller inte. Dock så ska Johnny Depp ha huvudrollen, och jag har ju en tonårsförälskelse i honom så...
The No.1 Ladies Detective Agency (2008). Jag tror inte att de myspysiga korta historierna kommer att funka på film, men det kan bli intressant.
The Secret Life of Bees (2009) har brutit mot regeln att man helst inte ska ändra allt för mycket. Istället för att vara i 60 års åldern så är systrarna Boatwright unga och vackra. De som har läst boken skulle nog inte ha castat Queen Latifah och Alicia Keyes som systrarna.
The Historian (201o). Jag har inte vågat läsa den ännu... Min skräck för att vampyrerna ska göra mig skräckslagen håller i sig. Jag får ladda med The Vampire Lestat och se om jag vågar ta itu med den till sommaren. Hoppas jag hinner läsa den innan filmen kommer i alla fall.
Twilight (2008). Jag har, mot min vilja, börjat känna mig ganska exalterad. Jag vill se Twilight-filmen, men ingenting säger att jag kommer att lämna biografen glad och nöjd. Jag är nöjd med valet av Bella och Esme, Carlisle är jag tveksam inför - men han kan fungera. Jasper är inte direkt min Jasper, men han är inte hemskt fel... Han kan också fungera med lite make-up och ändringar av håret. Alice har jag alltid sett som Rachel Leigh Cook på en bild som jag har, men eftersom RLC är liite för gammal så är jag inte missnöjd med den de har castat som Alice. MEN ingen av de tidigare uppräknade kan uppväga att de har Robert "Cedric" Pattinson som Edward. Jag har ältar det fortfarande, och jag kommer att fortsätta. Om Robert ersätter min bild av Edward så stämmer jag regissören. Moget, men ändå.
Varför har de castat Nikki Reed som Rosalie? Står det inte klart och tydligt att Rosalie är en ljus ice-queen vacker blondin?
Jonathan Strange & Mr Norrell (2008). Jag har inte hunnit läsa boken än, men jag måste skynda på och läsa den nu. Jag hatar all den här stressen.
The Hobbitt (2010). Ehm. Ehm. Jag gillade ju verkligen filmatiseringen av Härskarringen, MEN det berodde mycket på all tid och arbete som Peter Jackson lagt ned för att få allting att passa, se verkligt ut och hans vilja att allting skulle andas Tolkien. Någonting säger mig att det inte kommer att spenderas samma tid på den här filmen, särskilt inte med en ny regissör. Kan inte alla bara lämna över befälet över alla Tolkien filmatiseringar till Peter Jackson?
The Chronicles of Narnia: Prince Caspian (2008). Jag var faktiskt ganska nöjd med första Narnia-filmen. Jag gillade hela barnfilmskänslan och att den aldrig blev överdriven. Jag hoppas det håller i sig och att de inte ska Hollywoodifiera något.
The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader (2010). Så klart måste de ju filma hela serien... Varför filmar de inte "Min morbror trollkarlen" och "Pojken och hans häst" när de lika håller på...
Blonde (2008). Nu efter alla uppräknade filmatiseringar håller jag tummarna att det inte är efter Joyce Carol Oates bok. Snälla...
The Lovely Bones (2008). En av mina favoriter och jag är både nervös och upprymd. Jag kommer självklart sitta bänkad på premiärdagen. Peter Jackson filmar, och jag har som sagt fullt förtroende för honom. Hoppas hoppas hoppas att de klarar av hela himmelgrejen och tragedin utan att det blir för ... cheesy.
My Sister's Keeper (2009) ser jag också fram emot, nu när Fanning-systrarna är borta. Dakota kunde tyvärr inte raka huvudet för rollen som Kate. Too bad for her. Tur för mig.
Confessions of a Shopaholic (2009). Jag har hört att den ska utspelas i New York. Stort minus. Jag hoppas verkligen den blir bra. Jag håller tummarna.
Across the Nightingale Floor (2009) är en film jag verkligen är orolig över. Först och främst ser jag ju inte på karaktärerna som de japaner de egentligen är, så det kommer att bli en stor omställning för mig. Sedan undrar jag hur de kommer att framställa Shigeru (en fan girls största bekymmer).
Nu ska jag gå och krypa ner under täcket och försöka glömma alla mardrömsfilmatiseringar. Usch. Det här är ju trots allt bara en bråkdel av alla böcker som ska filmas.
11 mars, 2008
Ingen Scarlett
Boken är en klassiker. Den innehåller en kärlekshistoria och en viljestark ung kvinna. Den utspelas på en tid där stora klänningar dominerade (där har jag hittat mitt favorittema! kostymlitteratur). Den är detaljrik...
... MEN är den inte lite väl detaljrik? Jag vill inte läsa om Bröderna Tarletons väg hem från Tara. Jag vill läsa om Scarlett. Efter 8 sidor med endast tvillingarna och deras svarta betjänt som sällskap så känner jag mig lite... lurad.
Om en så tjock bok ska kunna få epitetet älskad så måste den väl vara bra?
Sandra var ju också positiv, och jag vet att vår boksmak är nästan identisk...
Jag får ge den en chans till, men jag hoppas att tvillingarna försvinner... snart.
10 mars, 2008
Försoning av Ian McEwan
Jag blev överraskad av hur gripen jag blev av boken. Jag har hört en hel del om Försoning, bland annat att den ska vara ganska långtråkig, men jag kände bara positiva känslor. Jag hölls i ett järngrepp av handlingen och var tvungen att fortsätta läsa. "Vad händer sen, vad händer sen...". Jag klandrade inte någon av huvudkaraktärerna för vad som hade hänt (vilket är ganska ovanligt då jag oftast hittar en syndabock) utan kände istället medlidande för dem. Briony som plågas av vad hon har gjort, Robbie som åkte oskyldigt i fängelse och Cecilia som skildes från mannen hon just erkänt att hon älskade.
08 mars, 2008
Melodifestivalen
Jag hade planerat att tillbringa dagen tillsammans med Carrie och de andra tjejerna, men det blev lite ändrade planer. Oväntat besök, skoluppgifter och Försoning förstörde min dag i soffan.
Melodifestivalen ledde till lite sprida tankar. Är inte Martin Rolinski egentligen väldigt lik Lestat? Om man tar min bild av Interview with the Vampire-Lestat och morphar ihop den med Tom Cruises version av Lestat så skulle man få fram BWO-Martin.
Och sedan The Poodles & E-type, ger inte de lite "Real Men"-varning? Långt hår, tajta skinnbyxor, 70/80-tals rockvibbar inklusive pudelfrisyr. Jag kan riktigt se dem hänga med Luke Costello, lyssna på Bon Jovi och lira luftgitarr. Speciellt Kicken. Kicken skulle kunna vara "Real Men"-killen som Marian Keyes glömde att nämna.
07 mars, 2008
Neverwhere
She shook her head. ‘I’m Door, Richardrichardmayhewdick. Milk and sugar?’”
‘What?’
‘Your name.’
‘No. It’s just Door.’
‘How do you spell it?’
‘D-o-o-r. Like something you walk through to go places.’
‘Oh.’ He had to say something, so he said, ‘What kind of name is Door, then?’
And she looked at him with her odd-colored eyes, and she said, ‘My name’.”
05 mars, 2008
Twilight-feber
Jag mååste ha Twilight, nuu. Hela min kropp kräver att få stilla sitt Edward-behov.
Men jag är stenhård och håller mitt löfte. Ingen Twilight före påsklovet.
Jag gissar att löftet är brutet innan söndagen. För om det är någonting som jag inte kan stå emot så är det Edward Cullen, vampyrkärlek och Twilight. Jag har upptäckt ett nytt drogberoende. Det är som de där känslorna som den första kärleken väckte. Känslan av att man svävar på fluffiga rosa moln varenda gång som den där killen kom inom synhåll. Så är jag när det gäller Twilight. Nämn Twilight, nämn Edward, placera en bok framför näsan på mig... och jag blir helt euforisk och varm inuti... och får abstinens.
Twilight borde ha en varningstext, de borde varna känsliga kärlekskranka "hjälte-syndrom"-älskande vampyrfantaster från att läsa boken, för de kan inte få nog.
04 mars, 2008
(Nästan) Bokfemman v.10
Jag har suttit och gått igenom alla mina favoritböcker, alla böcker jag köpt på senaste tiden och alla böcker jag har läst senaste åre mentalt, men har ändå inte fått fram ett svar.
Det som jag tycker mest om hos böcker är oftast abstrakta saker som ... vänskap eller de där delarna när allt verkar vara som mörkast, men plötsligt så dyker någon upp och räddar huvudpersonen. Sådana saker och det är ingenting som man vet kommer hända när man står där i bokhandeln med boken i handen.
Men jag kände att jag var tvungen att välja någonting, för det var ett intressant tema, så jag valde en händelse som ofta dyker upp under tiden man läser. En händelse som jag verkligen älskar är oväntade frierier. Jag älskar när en man helt plötsligt förklarar sin kärlek till bokens hjältinna, en kärlek som hon/jag inte trodde att han hyste för henne.
Så min speciella lilla förkärlek är: Oväntade frierier och kärleksförklaringar.
Jag hoppar dock över förklaringarna som jag vanligtvis brukar ge, av hänsyn till de som inte har läst böckerna i fråga och planerar att göra det, eftersom jag inte kan förklara vissa av bokvalen utan att avslöja allt. Det här är egentligen ingen bokfemma. Det är mer som en uppräkning av böcker där denna händelse uppträder.
Pride and Prejudice av Jane Austen.
Jane Eyre av Charlotte Brontë.
Förnuft och känsla av Jane Austen.
Rachel's Holiday av Marian Keyes
Eclipse av Stephenie Meyer
Rivas drottning av David Eddings (de enda som inte visste det hela tiden var de inblandade)
En geishas memoarer av Arthur Golden
mfl. mfl.
Jonathan Livingston Seagull
03 mars, 2008
Försvinnanden
Plötsligt har Delias liv rasat samman. Vem är hon egentligen? Varför glömde hon sin mor så lätt? Vad fick hennes far att kidnappa henne? Kommer han att klara sig från ett långt fängelsestraff?
Jag hoppades verkligen att boken skulle gripa tag i mig på samma sätt som Allt för min syster, men den gjorde inte det. Jag vet inte om det bara var översättningen eller om den verkligen är så, men språket kändes...plattare och mer poröst. Jag borde kanske inte jämföra Försvinnanden med Allt för min syster då de faktiskt är två olika böcker om två olika händelser, men det går inte att låta bli. I Allt för min syster så känns varje mening så rätt. Som att den är full av känslor som lurar i en annan dimension, som man känner även fast de inte uttalas. I Försvinnanden däremot så finns inte den där extra dimensionen i språket, utan det är plattare, inte lika tilldragande och speciellt. (Jag är som sagt ingen språkexpert, därav den virriga förklaringen).
Innerst inne så handlar båda böckerna om olika kärleksband. Om kärleken mellan far och dotter, om kärleken till en mor man inte kommer ihåg, om kärleken till sin gamla barndomsvän och den förbjudna kärleken. Dock så grep inte kärleken i Försvinnanden tag i mig på samma sätt som dess föregångare.
Om jag bortser från Allt för min syster, och bara tänker tillbaka på Försvinnanden så måste jag säga att boken inte var så dålig som jag har försökt framställa den. Jag ville veta hur det gick och var genuint intresserad i de olika personernas öde. Även den här boken innehåller en "turning point" i slutet där handlingen drar iväg åt andra hållet.
Min skräck för Based on Real Life-böcker
Allt är bara så svart och inga positiva händelser tillåts att klämmas in mellan alla mörka obehagliga minnen. Om något positivt råkas hända så kommer det bara att sluta i en situation som är ännu värre. Precis så är En komikers uppväxt och jag klarar inte av böcker utan kärlek eller posititvitet. Det kryper i mig när jag läser sådana böcker. Jag klarar av rysare bättre än mörka Based on Real Life-böcker.
02 mars, 2008
Anybody Out There
Anna Walsh hämtas hem till Irland av sin familj efter en allvarlig olycka, en bilkrock som lämnade Anna skadad och ärrad. Medan hennes familj trippar omkring henne och behandlar henne med silkesvantar så längtar Anna hem, hem till New York och hennes toppenjobb, hem till Aidan. Aidan, hennes inte-för-så-länge-sedan-lagligt-vigda make, som inte verkar vilja komma i kontakt med henne. Som inte svarar på hennes mail och telefonsamtal. När sanningen plötsligt slår till så är det mer än hon kan hantera.
Boken var både sorglig och rolig. Den blev aldrig för eländig, utan mitt i de sorgligaste delarna så var små skämt insmygna som lättade upp allting, utan att det för den delens skull blev för roligt. Jag lyckades ändå gråta lite in public på planet.
Det som kändes lite fel med boken var att man fick se hur de tidigare Walsh-flickorna har ändrats, och jag såg inte förändringarna som en positiv sådan. Att Claire blivit vild och emot äktenskap, att Rachel blivit över-psykologisk och analyserar allt, att Maggie klär sig som en tant. Det är sådana saker jag inte vill behöva se i vitögat. Mina älskade Walsh-flickor har blivit stora. (Dvs, de har blivit ännu större).
Ett stort plus var att Luke var med, tada. Luke är ännu min favoritWalshpojkvän (och även Mami Walshs favorit), men Aidan tog över andra platsen.
Nu är det bara att vänta tills Helen-boken kommer ut...