15 juli, 2008

Förlorad i tiden av Eileen Goudge

Idag var jag och mamma i stugan en kort stund för att hämta några saker och då hittade jag en bok jag tyckte mycket om då jag var mindre, nämligen halvtaskiga, väldigt okända - typiskt "Allersroman"-aktiga - flickboken "Förlorad i tiden" av Eileen Goudge. Har någon hört talas om den? Jag trodde inte det. Jag har ärvt den av mammas kusin, så den kommer från någon av Läslusens föregångare från 80-talet.

"Förlorad i tiden" handlar om Ashley Calhoun, 16 år, som bor i Westerfield tillsammans med sina föräldrar; den föredetta sydstatsflirten och alltid lika graciösa Eugenie Beaumont Calhoun och hennes far, ägaren av ett stort dataföretag. Ashley är mer lik sin pappa än sin mamma. Hennes största intresse är datorer, hon är hopplös när det gäller killar och hon är otrolig klumpig. Det enda hon har gemensamt med sin mamma är det röda håret som alla kvinnor i släkten har. På lektionerna sitter hon och trånar efter den nyinflyttade Len och på kvällarna jobbar hon med sin dator Merlin (Jag visste inte ens att datorer existerade på 80-talet) och olika dataprogram. Hon är fastbesluten att försöka bygga en tidsmaskin och genom att koppla ihop lite olika modem (pre-bredband) så lyckas hon upptäcka en dörr i tiden. Innan Ashley vet vad som händer så har hon rest tillbaka till 1861, till hennes släkts plantage Oakhurst och står öga mot öga med sin mormorsmor, den vilda Violet Oakes. Först verkar livet på 1860-talet vara en dans på rosor, men snart sätter oron igång. Tänk om hon aldrig kommer hem? Tänk om inbördeskriget bryter ut? Tänk om Brett, en av hennes antika beundrare, dör i kriget? Och tänk om Violet Oakes tvingas att gifta sig med Wade Calvert istället för med hennes älskade, tillika Ashleys mormorsfar, Elliot Beaumont?

Det var genom den här boken som jag första gången hörde talas om "Borta med vinden". Det är tydliga referenser överallt. Ashley är döpt efter Ashley Wilkes, eftersom hennes mamma är galen i filmen. Scarlett O'Hara, Tara och Rhett Butler är namn som dyker upp på varannan sida. Faktum är att boken heter "Gone with the Wish" på engelska. Aha.

Man borde egentligen inte få recensera sådana här böcker. 166 sidor, riktat till tonåringar (tror jag, den känns för lättläst för alla över tio år, men..) och utgivet på svenska av en bokklubb som man kunde prenumenera på. Om jag ska jämföra den med böckerna jag senast har läst, som "Emma" och "The Lord of the Rings" så måste jag såga den vid fotknölarna. De spelar ju inte ens i samma division. De andra böckerna är La Liga, medan "Förlorad i tiden" är division fem, Norrbotten. Fast om man istället jämför den med de andra böckerna jag har från bokklubben så skulle den få en stark femma. Den är helt klart bäst av dem.

Det känns att den inte är så genomtänkt. Vid ett tillfälle måste Ashley förklara att hon inte är Elliots syster, som hon är låtsas att vara, utan att hon kommer från framtiden och alla godtar det.

"Jag har ljugit för dig. Jag är egentligen från framtiden, ditt barnbarnsbarn."
"Jaha, vad trevligt. Hur ska jag undvika bröllopet med Mr Calvert?"

Det märks även att datorerna har blivit mycket modernare nu för tiden. När Eileen beskrev hur Ashleys dator pep till efter varje tangentnedtryckning så hade jag svårt att hålla mig för skratt. Det här blogginlägget skulle ha retat gallfeber på mig om jag hade varit tvungen att höra ett gällt pip efter varenda bokstav.

2 kommentarer:

Sandra sa...

Shiet, hur kunde hon vara galen i GWTW-filmen? XDD Det är en av de tråkigaste filmer jag sätt! (NÄSTAN tråkigare än Train to Hell - se den INTE! >.<)

Sarah sa...

Hur lång tid tog det dig att se klart GWTW? Höll du inte på i några veckor? XD