HP: Topp 5 kvinnliga karaktärer

Jag läste ut "Harry Potter and the Deathly Hallows" natten mellan fredag och lördag. Exakt klockan fyra på morgonen så vann till slut de goda mot de onda och allt blev frid och fröjd... i böckerna, ja. För mig som satt ensam kvar, utslängd från trollkarlsvärlden, med det lilla smakprov som vi mugglare fått, rasade allt samman. Jag lovar, den här slängen av PPD var värre än den jag hade förra sommaren då jag läste ut "HP and the Deathly Hallows" för första gången. Jag känner mig bara så... tom. Jag vill börja om på "Harry Potter and the Philosopher's Stone" och bara läsa om serien om och om och om igen. Jag vill att det ska finnas mer! De får inte ta ifrån mig allting så här, men ändå så vill jag att det ska få ett slut, jag vill inte att det ska komma fler onda mäktiga trollkarlar. Jag vill att det goda ska ha segrat en gång för alla, men inte till det här priset. Det känns bara så trist utan HP.

För att dröja mig kvar i HP-världen så har jag ägnat mig åt att göra en liten lista, eller flera små listor, över olika saker. Här kommer den första, nämligen "Top 5 kvinnliga favoritkaraktärer", alltså de kvinnliga karaktärer jag tycker mest om.

Topp 5 kvinnliga HP-karaktärer utan innebördesordning

Lily Potter (neé Evans). Både min och Sandras favorit är en kvinna som dog redan innan första kapitlet, men som ändå har fått en stor plats i mitt hjärta. Hur kan man inte älska den självständiga, modiga, smarta, kvicka och lojala kvinna som med sitt mörkröda hår och gnistrande gröna ögon stod upp för sina vänner redan på Hogwarts. Den mugglarfödda Lily som blev en av de största häxorna i sin generation. En av Fenixordens bästa. Modern som osjälviskt offrade sig själv för sitt barn och genom att ge sitt liv räddade Harry och i och med det hela trollkarlssamhället. Den levande Lily återfinns bara i några få kapitel, som minnen. I "Snape's Worst Memory" ser vi Lily när hon stoppar sin framtida man från att mobba hennes bästa vän. I "Bathilda's Secret" ser vi ur Voldemorts POV hur Lily gjorde allt för att rädda Harry och i "The Prince's Tale" ser vi Lily och Severus krångliga relation. Fastän hon inte förekommer särskilt ofta så finns det ofta små spår av henne genom texten om man håller ögonen öppna.

"He forced the door open, cast aside the chair and boxes hastily piled against it with one lazy wave of his wand... and there she stood, the child in her arms. At the sight of him, she dropped her son inte the cot behind her and threw her arms wide, as if this would help, as if in shielding him from sight she hoped to be chosen instead....
'Not Harry, not Harry, please not Harry!'
'Stand aside, you silly girl... stand aside, now...'
'Not Harry, please no, take me, kill me instead -'"

"'I was. I would have done. I never meant to call you Mudblood, it just - '
'Slipped out?' There was no pity in Lily's voice. 'It's too late. I've made excuses for you for years. None of my friends can understand why I even talk to you. You and your precious little Death Eaters friends - you see, you don't even deny it! You don't even deny that's what you're all aiming to be! You can't wait to join You-Know-Who, can you?'
He opened his mouth, but closed it without speaking.
'I can't pretend any more. You've chosen your way, I've chosen mine.'
'No - listen, I didn't mean - '
' - to call me Mudblood? But you call everyone of my birth Mudblood, Severus. Why should I be any different?'"


Ginevra "Ginny" Weasley. Jag har alltid älskat Ginny. Från och med andra boken när hon börjar på Hogwarts så har jag fattat tycke för den något överbeskyddade rödhåriga Ginny, fastän man inte får se så mycket av henne. I andra boken så syns inte den riktiga Ginny eftersom hon är blyg och tyst i Harrys sällskap, men man glimtar henne då hon säger åt Draco i korridoren. Det är inte förrän i femte boken som Ginny verkligen kliver fram. Orädd, snabb att ge svar på tal, rolig, självständig och stark. Likheterna med Lily är ganska många. När Harry och Ginny till slut blir tillsammans i "Harry Potter and the Half-Blood Prince" så blev jag överlycklig. Äntligen. Om jag skulle få vara en HP-karaktär, då skulle jag vilja vara Ginny.

""Leave him alone, he didn't want all that!" said Ginny. It was the first time she had spoken in front of Harry. She was glaring at Malfoy."

""Yeah, size is no guarantee of power," said George. "Look at Ginny."
"What d' you mean?" said Harry.
You've never been on the receiving end of one of her Bat-Bogey Hexes, have you?" "

"Mrs Weasley was struggling with Ginny. Around them stood Lupin, Fred, George, Bill and Fleur.
'You're under-age!' Mrs Weasley shouted at her daughter as Harry approached. 'I won't permit it! The boys, yes, but you, you've got to go home!'
'I won't!'
Ginny's hair flew as she pulled her arm out of her mother's grip.
'I'm in Dumbledore's Army -'
'- a teenager's gang!'
'A teenager's gang that's about to take him on, which no one else has dared to do!' said Fred.
'She's sixteen!' shouted Mrs Weasley. 'She's not old enough! What you two were thinking, bringing her with you -'
Fred and George looked slightly ashamed of themselves.
'Mum's right, Ginny' said Bill gently. 'You can't do this. Everyone under-age will have to leave, it's only right.'
'I can't go home!' Ginny shouted, angry tears sparkling in her eyes. 'My whole family's here, I can't stand waiting there alone and not knowing and -'"

Loony Luna Lovegood. Finns det någon charmigare människa på hela Hogwarts än Luna Lovegood? Jag tror inte det. Drömmande, lite frånvarande, Luna som sätter andra i en obekväm sits med sina onyanserade sanningar som "It almost feels like having friends" och sin tro på magiska varelser som inte finns, som "Crumple-Horned Snorkack". Jag ville så gärna att Luna skulle bli tillsammans med Dean Thomas efter "HP and the Deathly Hallows". När han räcker ut handen till henne när DA ska utposteras under "The Battle of Hogwarts" och säger åt henne att komma är bland det sötaste i den boken.

"Luna did not seem perturbed by Ron's rudeness; on the contrary, she simply watched him for a while as though he were a mildly interesting television program."

"'They're evacuating the younger kids and everyone's meeting in the Great Hall to get organised,' Harry said. 'We're fighting.'
There was a great roar and a surge towards the foot of the stairs; he was pressed back against the wall as they ran past him, the mingled members of the Order of the Phoenix, Dumbledore's Army and Harry's old Quidditch team, all with their wands drawn, heading up into the main castle.
'Come on, Luna,' Dean called as he passed, holding out his free hand, she took it and followed him back up the stairs."

Professor Minerva McGonagall. Den stränga läraren i Transfiguration som även är Gryffindors föreståndarinna är bland det bästa på Hogwarts. Hennes lojalitet till Albus Dumbledore, hennes rättvisa och hennes humör är i toppklass. Jag älskar hennes strid med Dolores Umbridge i "HP and the Order of the Phoenix", den där auran av total avsky som hon utstrålar varenda gång hon och Umbridge i samma rum spär på motståndsandan otroligt. Sedan, i "HP and the Deathly Hallows" när hon visar hur mycket hon litar på Harry och hur stolt hon är över honom får mig bara att älska henne mer. I slutet, när alla tror att Harry är död, så blev jag mer berörd av hennes rop av smärta än vad Ron, Ginny och Hermiones gjorde. Hennes försök att ta sig an Voldemort i slutet är ännu bättre.

"'Potter,' she said in ringing tones, 'I will assist you to become an Auror if it is the last thing I do! If I have to coach you nightly, I will make sure you achieve the required results!'
'The Minister for Magic will never employ Harry Potter!' said Umbridge, her voice rising furiously.
'There may well be a new Minister for Magic by the time Potter is ready to join!' shouted Professor McGonagall.
'Aha!' shrieked Professor Umbridge, pointing a stubby finger at McGonagall. 'Yes! Yes, yes, yes! Of course! That's what you want, isn't it, Minerva McGonagall? You want Cornelius Fudge replace by Albus Dumbledore! You think you'll be where I am, don't you: Senior Undersecretary to the Minister and Headmistress to boot!'
'You are raving,' said Professor McGonagall, superbly disdainful."

"Our Headmaster is taking a short break' said Professor McGonagall, pointing at the Snape-shaped hole in the window."

Molly Weasley (neé Prewett). Jag har aldrig tänkt på hur mycket smärta Mrs Weasley har fått gå igenom i det förra trollkarlskriget. Jag har aldrig tänkt på att hon faktiskt förlorade båda sina bröder, tvillingarna Gideon och Fabian Prewett (som Fred och George är döpt efter), till Voldemort. Mrs Weasley är stommen i sin familj. Det är hon som håller ihop den och man märker hur mycket hon älskar sina barn. Mollywobbles största rädsla är att någonting ska hända hennes familj, och i "HP and the Deathly Hallows" när Fred dör - sorgligaste ögonblicket någonsin - så bryter först Molly ihop, för att sedan förvandlas till stålkvinnan. En av höjdpunkterna i HP-serien är när alla tror att Harry är död och kämpar som galningar för honom och duellerar för att döda mot Voldemort och hans dödsätare. När Bellatrix är centimeter från att döda Ginny ser Molly rött och hoppar själv in i en duell med sin galna kusin. Där ser vi modern som gör allt för att skydda sin familj, likaväl som Lily gjorde allt för att skydda Harry.

"... and Harry's attention was diverted as a Killing Curse shot so close to Ginny that she missed death by an inch -
He changed course, running at Bellatrix rather than Voldemort, but before he had gone a few steps he was knocked sideways.
'NOT MY DAUGHTER, YOU BITCH!'
Mrs Weasley threw off her cloak as she ran, freeing her arms. Bellatrix spun on the spot, roaring with laughter at the sight of her new challenger.
'OUT OF MY WAY!' shouted Mrs Weasley to the three girls, and with a swipe of her wand she began to duel. Harry watched with terror and elation as Molly Weasley's wand slashed and twirled, and Bellatrix Lestrange's smile faltered, and became a snarl. Jets of light flew from both wands, the floor around the witches' feet became hot and cracked; both women were fighting to kill.
......
'What will happen to your children when I've killed you?' taunted Bellatrix, as mad as her master, capering as Molly's curses danced around her. 'When Mummy's gone the same way as Freddie?'
'You - will - never - touch - our - children - again!' screamed Mrs Weasley.'