Change of Heart av Jodi Picoult

Den här recensionen borde ha kommit för länge sedan, men jag har hela tiden skjutit upp den. Varför vet jag inte, men jag tror att min ökända lathet kan ha ett finger med i spelet.

June Nealon kommer alltid att ångra den dag då hon anställde Shay Bourne, en ung man med vissa sociala problem, som snickare - med uppgift att bygga till en barnkammare till huset. Några månader senare så sitter hon i domstolen och hör på medan domaren läser upp Shay Bournes dödsdom, för mordet på sjuåriga Elizabeth Nealon och hennes styvfar, polisofficer Kurt Nealon.

11 år senare så är det snart dags för Shays dom att verkställas, fast tiden har inte läkt alla sår och för June så är helvetet inte över. Claire, Elizabeths lillasyster, är döende och behöver ett nytt hjärta, snart. Enda felet är att det inte finns några hjärtan som passar. Shay har flyttats till ett säkrare block, I-tier, i väntan på sin död och Lucius DuFresne, hans nya cellgranne, märker snart att det är något speciellt med honom. Det enda som Shay pratar om är den lilla flickan som han vill hjälpa, flickan han vill ge sitt hjärta till. Erbjudandet väcker skilda känslor, gör han det bara för att bli benådad eller gör han det för att rädda familjen han slog i spillror? Advokaten Maggie Bloom tar sig an Shays fall och slåss för hans rätt att donera sitt hjärta, samtidigt som Fader Michael, en ung präst med tungt samvete, försöker få honom att förstå att han kan få Guds nåd på andra sätt. June Nealon tror inte på mirakel, men snart så får alla testa sin tro.

På I-tier så pågår konstiga saker. Vattnet i handfaten förvandlas en kväll till vin, sjukdomar botas oförklarligt och ett övernaturligt lugn sänker sig över avdelning allt sedan Shays ankomst. Utanför sjukhuset så startar en religiös demonstration. Ena sidan har upphöjt Shay till den nya Messias, medan andra sidan förkastar honom. Mitt i alltihop så står Fader Michael utan att veta vilken väg som är den rätta, Maggie Bloom med sina ambitioner och June Nealon som kämpar för sin dotters liv - men har ett svårt beslut att fatta. Om Shay får donera sitt hjärta, kan hon verkligen ge sin dotter hjärtat från den man som dödade hennes syster och far?

Tack tack tack, Helena för boken! Den har varit en riktig ljusglimt. Inte bara för att den gav mig hopp om en värld med bättre litteratur efter alla Läckberg-deckare, utan även för att den jagade bort den krampaktiga skräck jag har känt sedan jag läste "Försvinnanden".
Jag var ju inte alltför förtjust i "Försvinnanden" och har sedan dess kretsat kring Jodi Picoult. Jag har velat läsa "Nineteen Minutes" och "The Tenth Circle", men inte vågat. Tänk om jag inte skulle tycka om dem heller. Det skulle betyda slutet på min Jodi-kärlek, men den katastrofen är härmed avstyrd.

I början så kunde jag inte koncentrera mig på handlingen, utan mitt fokus låg helt på Shay Bourne. Eftersom jag hade läst "Den gröna milen" mindre än två veckor innan så störde jag mig till att börja med på hur mycket John Coffey det fanns i Shay. Han har sociala svårigheter, han är dödsdömd och väntar på att avrättas - för att ha dödat en liten blond flicka (som han först misstänks ha trakasserat sexuellt). En cellgranne har en tam fågel som han har byggt en säng åt (hallå Mr Jingles). Det finns ett stycke i boken som nästan är John Coffey och musen all over again.

Efter ett tag så släppte det och jag kunde istället fokusera på boken.

Jag kan inte låta bli att inte jämföra alla Jodi Picoults böcker med "Allt för min syster". Den är måttstocken för allt annat av henne som jag läser. Den där bitterljuva känslosamma stämningen som är grunden i "Allt för min syster" återfann jag inte riktigt i den här boken heller, inte i exakt samma form utan mer i en annan nyans. Det fanns de där bitterljuva delarna, som är så sorgliga eller fel, men som jag inte skulle vilja ändra på för allt i världen, men det var ändå inte samma känsla. Där stämningen i "Allt för min syster" fick mitt hjärta att värka så påverkade "Change of Heart" mig på ett helt annat sätt. Jag var fast i boken, jag ville veta vad som hände. Jag ville veta om Shay verkligen är Messias, om Maggie ska lyckas, om Claire ska överleva. Det ironiska är att det jag hejade på egentligen var lika med Shays död. Jag önskade hela boken att han skulle få donera sitt hjärta, men ägnade inte en tanke åt att om hjärtat donerades, så skulle han dö.

Varför måste alltid alla som sitter på Death Row (i böcker i detta fallet, fast jag kanske kan räkna in P Diddy i "Monster's Ball" också) vara så otroligt sympatiska? Både Shay och John Coffey nästlar sig in i mitt hjärta och gör mig alldeles anti-dödsstraff (vilket jag var redan innan, men ännu mer nu). Nu måste jag gå och läsa en bok som handlar om ett riktigt sadistiskt svin på Death Row bara för att få bort den där känslan av orättvisa. Några tips?

Spoilervarning. Allt här nedanför kommer att förstöra slutet för er, så läs det inte om ni vill läsa boken:

Jag tror att Shay lämnade allt det där till Michael för att han inte skulle förlora sin tro. Under hela "Shay är Messias"-perioden så började ju Michael att svaja när det gällde religion och visste inte riktigt vad han trodde på, så jag tror att Shay ville hålla honom stabil och låtsades som att han bara bluffat hela tiden. Ja, det fanns sidor ur Thomas och tuggummi och liknande, men det förklarar ändå bara två saker av en hel bunt. Hur kunde Shay bota fågeln? Hur kunde Shay få Lucius tatuering på handen. Han kunde ju inte ha gjort den själv eftersom han inte hade en aning om vad Lucius tatuerade. Hur kunde han slinka ur sina kedjor utan att de öppnats och sist, men inte minst, hur kunde han väcka den Percy Wetmore-liknande vakten till liv igen? Det är saker som inte får något svar bara genom hans få tillhörigheter.

............................................................................................................................................................................