A Great and Terrible Beauty av Libba Bray

Det här var en bok som jag hade stoora förväntningar på och jag blev faktiskt lite besviken. Den levde inte riktigt upp till mitt hopp om att hitta en ny favoritserie. Om man kollar på ingredienserna så verkar "A Great and Terrible Beauty" vara skräddarsydd för mig. Magi, check. Internatskola, check. Victorianskt London, check. Stora klänningar, check. En mystisk mörk främling, check. Zigenare, check. Ändå så var det någonting som fattades.

"A Great and Terrible Beauty" är den första boken i en trilogi av Libba Bray. Boken handlar om Gemma Doyle, som flyttar tillbaka till London från Indien efter att hennes mamma mördats på Bombays gator. Gemma är den enda som vet vad som verkligen hände när hennes mamma dog. Hur en man kommit fram på gatan och varnat henne för "Circe" och hur en skuggvarelse sedan orsakat mannen och hennes mammas död. Innan hennes mamma dog så gav hon Gemma ett halsband med ett öga över en månskära. (Därav bokens svenska namn "Ögat över månskäran").

I London så börjar Gemma på "Spence Academy for Young Ladies", en skola av högklass med ett rykte om att få flickor att bli goda hustrur. Gemma plågas av syner och börjar snart inse att skolan har ett mystiskt förflutet. Samtidigt så blir hon övervakad av den mystiske Kartik, som vill att hon ska stoppa sina syner innan det är försent och mörka krafter släpps lös.

Ni förstår varför jag trodde att jag skulle tycka om boken? Varför infriade den inte mina förväntningar? Jag vet faktiskt inte. Under hela läsningen så kändes det som att någonting saknades. Någonting liten ingrediens. Jag grät inte en enda gång under hela boken, vilket är en stor bedrift när det gäller mig. Jag gråter ALLTID till sådana här böcker. Jag gråter t.o.m till "Neverwhere", som inte är det minsta sorglig. Jag tror att det kan ha berott på språket eller Gemmas tankar. Fast jag vet som sagt inte. Jag tror att den kan ha saknat bra känslor och det blir ett stort minus för mig. Att känslorna inte beskrevs så bra som jag ville ha dem och att jag faktiskt inte blev berörd. Boken gav inte mig det där suget som fantasyböcker annars brukar.

Ibland så kan jag tycka att Gemma är ganska naiv och beter sig irrationellet. De hon väljer till sina vänner är kanske inte de mest pålitliga, men de har sina goda sidor och jag vet hur vissa vänskaper spirar och hur man inte kan säga nej till dem även om man vill, för isåfall så dömer man sig själv till total ensamhet. Det jag däremot inte förstår är hur Gemma kan lita så blint på dem när de har visat hur falska de kan vara, och i Anns fall, hur hon inte vågar stå på sig mot de med mer makt än henne.

Det fanns däremot en person jag gärna hade sett mer av: Kartik. Man får ju inte veta nog mycket om honom! Direkt då han kommer gående i sina zigenarkläder så var jag fast. Jag har en liten thing för just zigenare, eller överromantiserade zigernare. Tänk Esmeralda och gänget i Disneys "Ringaren från Notre Dame", Anna och Velkan Valerious i "Van Helsing" eller flodzigenarna i "His Dark Materia". Ingenting emot verklighetens Sveriges romer, men jag tvivlar på att de lever som deras fiktiva motsvarigheter.

Trots att "A Great and Terrible Beauty" inte direkt var vad jag hade väntat mig så kommer jag ändå att läsa "Rebel Angels", nästa del i serien. Jag kan inte säga att serien har lämnat mig helt opåverkat. Om inte annat så är bokens framsida superb.