Jag har funderat på en sak, en sak jag finner ganska konstig.
Under mitt bokbloggshoppande så har jag upptäckt att många har en aversion mot topplistböcker och hypade böcker, och jag kan inte komma på vad det kan bero på.
Låt mig berätta en historia. När jag började läsa Harry Potter i tvåan så kände jag en tjej som älskade böckerna över allt annat. Hon hade läst dem hur många gånger som helst, hon kunde rabbla saker ur de två första böckerna utantill. Hon var den mest fanatiska HP-nörden. Det höll i sig ett tag, men sedan så försvann hon ur min radar i några år. Under högstadiet, inför "Harry Potter and the Half-Blood Prince" så träffade jag henne igen och frågade förstås om hon fortfarande var lika förälskad i Harry Potter-böckerna. Ja, svarade hon, hon älskade dem så mycket att hjärtat värkte, men hon läste dem inte. Varför?, undrade jag då.
Jo, för att de var så hypade (!!!) och det var emot hennes natur att läsa uppmärksammad litteratur.
Vad är det som får människor att välja bort böcker som får mycket uppmärksamhet? Den här tjejen är ett fall för sig, eftersom hon vill läsa böckerna och älskar dem, men inte tillåter sig att göra det för att hålla uppe sin image och sin syn på saker.
Jag har läst flera bloggare som har skrivit att de vill läsa "Tusen strålande solar" eller "Flyga drake", men inte nu. Inte förrän om några år då topplistehetsen har lugnat ner sig. När böckerna har blivit ersatta av andra Svensson-hypade böcker.
Varför är det så? Är det för att man, som läser/läst tyngre och mer obskyr litteratur, inte vill bli beblandad med någonting som alla läser? Att man inte vill bli sammanbuntad med de andra i fikarummet och sitta och diskutera Khaled Hosseini? Är det för att man tror att om average-Svensson tycker om boken så är den för simpel eller för dålig för en?
Jag kan sympatisera på ett plan. Jag gillar inte när folk vill diskutera böcker som jag älskar med mig, med vissa undantag. Jag har några få personer som får lov att nämna och ta upp saker från mina favoritböcker (dock inte Harry Potter, jag har växt upp med diskussioner om dem) - plus de flesta bokbloggare. Men när en tjej i min klass började prata om "Flickan från ovan" med mig då såg jag rött. Jag vet inte vad jag ska kalla det, men kanske avundsjuka? Eller, en hemsk inblick som jag helst vill ignorera, så kanske jag tyckte att hon inte är fin nog åt mig? Inte "boknörd" nog för att diskutera den boken med mig?
Är det därför man inte vill läsa hypade böcker? För att man isåfall måste diskutera dem med folk man känner är en underlägsna när det gäller läsning?
Hjälp mig förstå det här.
(Dock så kan jag förstå om man inte vill läsa de pocket som ligger på topplistan, då jag inte har lust att läsa en enda av dem - inte på grund av hypen, utan på grund av böckerna.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tror också det är lite att man inte vill dras in i strömmen, vara som alla andra. Jag kan väl helt enkelt inte acceptera att andra hittar supersuceér och inte jag. Jag avstår från att läsa Den mörka materian och Eragon just nu, om några år vill jag istället avnjuta böckerna i lugn och ro, jag avskyr disskutera en bok jag håller på att läsa. När jag inte har den uppslagen går det bra att fråga, men gud nåde den som vågar sig på mitt i slutfajten.
Det är ju också en teori. Att man inte vill vara den som hänger på, utan den som hittar succéen.
Jag avskyr också när folk vill diskutera en bok som jag håller på att läsa under tiden jag läser den.
Jag tror att dom flesta inte vill läsa topplisteböcker är för att dom för det mesta är ganska simpla, kanske någon klibbig kärlekshistoria man kan hitta i tusen andra böcker eller simpla deckare eller... ja, att dom helt enkelt är simpla, för simpla nöjen. Fast det finns ett problem här. Verkligt bra böcker är ju också uppmärksammade (som Livläkarens besök eller Boken om Blanche och Marie eller Interview with the vampire). Och sedan att ha det som princip att inte läsa en bok bara för att den är bestseller är ganska dumt. I den stora högen finn ju pärlor också.
Jag tror som några andra att det mycket handlar om att man inte vill göra "som alla andra". Men det handlar nog också om att det är så lätt att bli besviken på hypade böcker, för att hypen har gett en höga förväntningar. Bättre då att läsa senare när man kanske inte förväntar sig lika mycket...
Jag tycker ofta att sådana böcker kan bli sönderpratade. Det känns som om alla pratar om dem och det tar ifrån mig min egen upplevelse. Särskilt som människor som läser dem gärna vill berätta om dem och då kanske säger för mycket, beskriver större delen av handlingen och så. Det är tyvärr ett vanligt problem när folk berättar om böcker de tycker om.
Personligen tror jag det handlar om att få känna sig unik. Ha en känsla av att ha upptäckt något. Känna att man tillhör en liten "elitgrupp".
Själv läser jag inte så mycket nya böcker, främst för att jag köper den på antikvariat. Dessutom har jag inget behov av att vara inne och läsa det som alla andra läser.
Men jag kan inte förstå hur man kan sluta läsa en författare bara för att den har blivit populär. Det går över mitt förstånd.
Skicka en kommentar