Jag har väldigt svårt att välja böcker nu under min "Breaking Dawn"-vaka. Det får inte vara någonting som är fantastiskt bra och suger sig kvar - och på så sätt överskuggar slutet på vampyrserien. Av samma anledning så kan jag inte läsa någon annan vampyrbok, eller fantasybok för den delen. Så jag försöker hålla mig till böcker som jag lätt kan lägga ifrån mig för att hänge mig helt åt Bellas öde. En sådan bok är "Shopaholic and Sister". Om jag så skulle låta den ligga i flera veckor så slår jag vad om att jag skulle komma ihåg vad den handlade om när jag tar upp den igen.”Shopaholic and Sister” är fjärde boken om Rebecca Bloomwood, naiv shopaholic. Nu när hon är gift och på smekmånad med Luke så är Becky Brandon (neé Bloomwood) lyckligare än någonsin. Hon är i balans med sin själ och har övervunnit sin materialism. Hon lockas inte längre av shopping och har inte köpt någonting på hela smekmånaden, förutom det där middagsbordet med tillhörande stolar i Danmark… och de där tjugo silkesklänningarna i Kina… och två trägiraffer som Luke sa att hon absolut inte fick köpa… och…
När hon och Luke avslutar sin smekmånad och beger sig hemåt så börjar den lyckliga glöden att falna. Beckys föräldrar döljer någonting för henne, Luke har satt upp en väldigt strikt budget åt henne och Beckys bästa väninna Suze har hittat en ny bästis. Det är lugnt, Becky behöver inte Suze nu när hon får veta orsaken till hennes föräldrars konstiga beteende. Becky har en syster, en två år äldre halvsyster, och hon och Becky kommer säkert att bli oskiljaktiga och gå ut och shoppa tillsammans, fläta varandras hår och ha slumber parties. Det är ju sådant systrar är för. Tyvärr är Jessica inte det minsta lik Becky. Lika reserverad som Becky är bubblig, lika sparsam som Becky är slösig så ser det ut som att de två systrarna inte har någonting gemensamt, men det ska inte få stoppa Becky….
Jag älskar Rebecca Bloomwood Brandon. Hon påminner mig lite om min favorit Walsh-tjej, Rachel från ”Rachel’s Holiday”. De har samma självförnekande drift när det gäller deras laster. Oh nej, inte är Becky shoppinggalen. Nej då, hon köper ju bara nödvändiga saker. Som den där löjligt dyra handväskan. Den är en livsnödvändighet.
Hon är så gulligt over the top och naiv så att det är svårt att inte tycka om henne, fastän hon ibland driver mig galen. Jag vill bara skrika åt henne att sluta shoppa ibland. Jag är rädd för att slösa pengar, men på sista tiden så har jag blivit lite av en bokshopaholic, men jag försöker skära ner.
Jag förstår att Luke måste ha ett ganska underhållande, men svårt liv, tillsammans med sin fru. Hon är alltid så otroligt entusiastiskt över allt och oftast besviken. Jag gillar henne för att hon är så impulsiv och inte tänker det minsta innan hon kastar sig ut i ett nytt projekt.
Men min absoluta favorit i ”Shopaholic”-serien är en man som inte är med så ofta, nämligen Tarquin ”Tarkie” Cleath-Stuart. Jag tycker om Tarkie. Han är så otroligt nonchalant om vad han ger för intryck och är alltid så otroligt vänlig. Som i den här boken när Becky ska ut och rida med Suze och dennes nya bästis Lulu och han inser att Becky inte kan rida, men istället för att säga någonting så hjälper han henne så att hon inte ser så bortkommen ut. Det är så sött. Dock så tycker jag synd om hans barn. Jag hoppas att ingen av dem får något handikapp, då de är väldigt inavlade.
När hon och Luke avslutar sin smekmånad och beger sig hemåt så börjar den lyckliga glöden att falna. Beckys föräldrar döljer någonting för henne, Luke har satt upp en väldigt strikt budget åt henne och Beckys bästa väninna Suze har hittat en ny bästis. Det är lugnt, Becky behöver inte Suze nu när hon får veta orsaken till hennes föräldrars konstiga beteende. Becky har en syster, en två år äldre halvsyster, och hon och Becky kommer säkert att bli oskiljaktiga och gå ut och shoppa tillsammans, fläta varandras hår och ha slumber parties. Det är ju sådant systrar är för. Tyvärr är Jessica inte det minsta lik Becky. Lika reserverad som Becky är bubblig, lika sparsam som Becky är slösig så ser det ut som att de två systrarna inte har någonting gemensamt, men det ska inte få stoppa Becky….
Jag älskar Rebecca Bloomwood Brandon. Hon påminner mig lite om min favorit Walsh-tjej, Rachel från ”Rachel’s Holiday”. De har samma självförnekande drift när det gäller deras laster. Oh nej, inte är Becky shoppinggalen. Nej då, hon köper ju bara nödvändiga saker. Som den där löjligt dyra handväskan. Den är en livsnödvändighet.
Hon är så gulligt over the top och naiv så att det är svårt att inte tycka om henne, fastän hon ibland driver mig galen. Jag vill bara skrika åt henne att sluta shoppa ibland. Jag är rädd för att slösa pengar, men på sista tiden så har jag blivit lite av en bokshopaholic, men jag försöker skära ner.
Jag förstår att Luke måste ha ett ganska underhållande, men svårt liv, tillsammans med sin fru. Hon är alltid så otroligt entusiastiskt över allt och oftast besviken. Jag gillar henne för att hon är så impulsiv och inte tänker det minsta innan hon kastar sig ut i ett nytt projekt.
Men min absoluta favorit i ”Shopaholic”-serien är en man som inte är med så ofta, nämligen Tarquin ”Tarkie” Cleath-Stuart. Jag tycker om Tarkie. Han är så otroligt nonchalant om vad han ger för intryck och är alltid så otroligt vänlig. Som i den här boken när Becky ska ut och rida med Suze och dennes nya bästis Lulu och han inser att Becky inte kan rida, men istället för att säga någonting så hjälper han henne så att hon inte ser så bortkommen ut. Det är så sött. Dock så tycker jag synd om hans barn. Jag hoppas att ingen av dem får något handikapp, då de är väldigt inavlade.
"Shopaholic"-böckerna är som en mix av chick lit-hjältinnornas förmåga att alltid trampa fel och försätta sig själv i en otrolig pinsam situation, som det är svårt att ta sig ur, och ett otroligt bubblande lyckligt barns naiva drömvärld. Jag undrar hur Becky egentligen ser världen.
Det är i alla fall ingen tvekan om att man blir glad av att läsa om henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar