Gilmore Heroes eller Heroes Girls

Jag har kommit på ett botemedel på min "Breaking Dawn"-noja, nämligen ... mina beloved Gilmore Girls! De lyckas inte hela mitt hjärtas sviktande slag allt eftersom mer tid går och jag fortfarande inte har fått ta min efterlängtade bok i famnen och bara läsa tills ögonen blöder. (Okej, nu blev det lite creepy...). Det är inte helt borta, men de lyckas distrahera mig så att jag under korta stunder kan tänka på andra saker än på alla amerikaner som redan vet hur det slutar.

Det här inlägget skulle inte handla om "Gilmore Girls" utan om en annan av mina favorit på tv-himlen... "Heroes"! Fastän jag fortfarande inte har hunnit se längre än till avsnitt 18 på första säsongen (jag har sett avsnitt 1-18 tre gånger, men aldrig tagit mig förbi den osynliga barriären till avsnitt 19, så snälla inga spoilers!) så älskar jag "Heroes". Fastän Sylar skrämmer mig från vettet så måste jag se den... och sedan har vi ju min älskling, Milo Ventimiglia. Länken mellan mina två favoritserier. Jag vet inte vem jag föredrar, Jess Mariano eller Peter Petrelli? Svårt val.

Nu kanske jag ska återvända till det egentliga ämnet. Under min re-repris av "Gilmore Girls" så har jag upptäckt några "Heroes"-skådespelare som slunkit förbi. I första säsongen, under Rorys första dag på Chilton, så står ju ingen mindre än Eden där i skolkorridoren och säger någonting dräpande. Att Jess Mariano, strulande boknörd, växte upp och blev Peter Petrelli är väl ingen nyhet, men under mitt sena nattittande igår så gjorde jag en välkommen upptäckt (som jag inte fattar hur jag kan ha missat förut). I säsong två av "Gilmore Girls", i avsnittet "The Road Trip to Harvard" så smiter ju Rory in på en lektion på Harvard och hamnar i en diskussion med en elev som inte håller med Rory när det kommer till... synen på lycka (??). Den lilla japanska killen med väldigt runt ansikte och glasögon fick mig att nästan skrika till av överraskning. Det är ju Hiro! Hiro Nakamura! Min favoritjapan från "Heroes" sitter ju där och diskuterar med min favoritRory! Det är ju bara underbart.