Frånvaro, skolstart och Milo-koma

Det har varit lite tomt på min blogg på sista tiden och det beror dels på att jag inte har haft någon som helst läslust den senaste veckan - och alltså inte haft någonting att recensera. Det beror även på att skolterminen har startat för min del och mina lärare kör igång på full fart utan att ge oss den minsta stund att vänja oss vid att vi inte kan sova halva dagarna och läsa till tre på natten. Jag är helt slutkörd nu, vilket inte gör någonting för att förbättra min läslust, så jag har ägnat veckan åt att marathontitta på OS, Gilmore Girls och Heroes. Jag har kommit till avsnitt 21 nu! Oh, rekord. Bara två avsnitt kvar och jag har sett klart första säsongen. Tyvärr så måste jag vänta länge på att säsong två ska komma som box.

Jag har gått in i ett tillstånd som endast kan förklars som Milo-koma. Vad ska man annars kalla det då jag ägnar eftermiddagarna åt att sukta efter Jess och Peter och nätterna om att drömma olika osammanhängande drömmar - som alla innehåller minst en cameoroll av Milo himself. I tisdags så var min vän här och vi satt och tittade på Heroes tillsammans och det första som kom upp på tv:n då vi efter fyra timmar (fulla av gemensamt suktande efter Peter Petrelli) stängde av dvd:n var ingenting annat än videon till Fergies "Big Girls Don't Cry".... starring Milo Ventimiglia. Nästa morgon då jag slog på tv:n så möttes jag av.... samma video och den tatuerade bad boy-varianten av Milo ... igen. Jag klagar då inte.

(En korthårig variant av min mörkögde långhårige favorit)