New Moon av Stephenie Meyer

Det kan finnas spoilers i det här inlägget, men jag ska försöka hålla det på en sådan grad att jag inte avslöjar allt för mycket, och om det kommer några mayor spoilers så ska jag ta det separat - med spoilervarning. (Och ja, jag har en badrock på mig på bilden.)

"New Moon" tar vid några månader efter var "Twilight" slutade. Bella har spenderat den bästa sommaren i hennes liv tillsammans med Edward och de andra Cullens och skolåret har börjat på nytt... men hösten har sina mörka sidor. Bella har med rädsla sett hur hennes artonde födelsedag oundvikligt nalkas, dagen som ska göra henne ett år äldre än Edwards eviga sjutton år. Hennes försök att bara nonchalera dagen biter inte på Alice, som sätter upp ett stort kalas åt henne hemma hos Cullen. Den evigt otursförföljda Bella hinner inte mer än att öppna ett paket innan hon skär sig... och finner sig själv fångad i ett rum med sex blodtörstiga vampyrer. Situationen lugnas ner, men det har gjort mer skada än vad man först kan tro. Edward är ursinnig på sig själv för att han och hans familj utgör en konstant fara för Bella ... och bestämmer att det är dags för familjen Cullen att lämna Forks och Bella ifred. Så mycket som han älskar Bella så vill han att hon ska ha möjlighet att leva ett normalt liv, utan att en dag råkas dödas av honom eller hans familjemedlemmar.

Bella bryter ihop och tillbringar några månader i ett svårgenomträngligt dis, som skyddar henne från smärtan och minnena. Det som till slut bryter igenom och för henne tillbaka till verkligheten är upptäckten att hon faktiskt kan höra Edwards röst... när hon befinner sig i en farlig situation. Eggad av detta så beger hon sig ut till La Push och till Jacob Black, i en längtan efter något farlig och dumt... som motorcyklar. Sakta, men säkert, så gör Jacobs vänskap att hon kommer tillbaka till livet och fastän hon aldrig kommer att bli av med smärtan så kan hon faktiskt ha roligt. Tills den dag då Jacob inte går att nå. Vill han inte träffa henne, eller har det någonting med den konstiga "kulten", som säger sig skydda indianreservatet, att göra?

Av alla böcker i Twilight-serien så har "New Moon" en stor svaghet som gör att den i mina ögon är sämre; den innehåller för lite Edward och en del kan tro att Edward är "the bad guy" nästan hela boken. Vilket är fel. Fel, fel, fel.

En sak jag irriterade mig väldigt mycket på nu när jag läste den var att jag faktiskt kände sympati för Jacob Black. Jag brukar alltid hata honom, men den här gången gillade jag honom jättemycket... till "förvandlingen". Sedan så blev han den Jacob som jag hatar och det blev lättare att se människan som gjorde att jag fick lust att kasta "Eclipse" i väggen.

Jag har otroligt lätt att förstå hur Bella känner sig, för det är exakt så jag skulle reagera om Edward försvann från mig. Jag skulle också förvandlas till en zombieliknande varelse som inte vill tänka. (Helt plötsligt kom jag att tänka på Evanescences "Lithium", hm). Jag sympatiserar verkligen med henne och tycker inte om att vissa personer har så lite medkänsla. Låt henne sörja Edward. Så klart att hon inte kan glömma honom på en gång... Fast jag håller så klart med Charlie också. Hon kan inte sluta leva bara för det.

[SPOILER SPOILANDE]

Nu ska jag ta tillfället i akt och vädra mina åsikter på en punkt som hittas i mitt första "Breaking Dawn"-inlägg, där någon i en kommentar sa att Edward gjorde Bella självmordsbenägen. Fel, fel, fel. Bella säger ju själv att hon aldrig funderade på självmord, inte ens när det var som värst, för hon skulle aldrig kunna göra så mot Charlie och Reneé. Så. Edward ber henne ju speciellt att inte göra någonting destruktivt och hon lyder ju det, till en viss grad. Att köra motorcyklar kanske inte räknas som destruktivt, men.... Det är inte Edwards fel. Den enda "självmordsliknande" situationen, då Alice faktiskt trodde att hon hade tagit självmord, var ju inte självmord då Bella endast slutade kämpa emot för att hon inte hade en chans ...

Sedan så måste jag fråga om det var någon annan än jag som insåg att Jacob Black var en varulv redan från början? Direkt de började prata om den mystiska kulten så tänkte jag "aha, varulvar". När Jacobs varma händer nämndes så tänkte jag "aha, varulvar". Så det kom inte direkt som en chock när det avslöjades.

Ehm. Nu vet jag inte vad jag ska skriva, för vad jag tycker om böckerna kan läsas nästan i vartenda inlägg på den här bloggen. Så, det här får vara tack för mig.