Twelfht Night, or What You Will av William Shakespeare

Min första Shakespearekomedi någonsin blev "Twelfht Night, or What You Will" som innehåller allting en bra komedi bör innehålla. Några "jolly" karaktärer - som två försupna riddare och en clown. En lite självgod naiv betjänt. Separerade tvillingar. Män som egentligen är kvinnor och så klart ett förväxlingsdrama och ett lyckligt slut.

"Twelfht Night, or What You Will" var min Shakespearefavorit redan som barn. När jag gick på mellanstadiet så läste jag några av Shakespeares kända pjäser i förenklad version, på prosa. Det var "Romeo och Julia", "Hamlet", "Trettondagsafton", "En midsommarnatts dröm" och... Det kan ha varit "Othello".

Jag har bara läst tre av Shakespeares pjäser på vers, men av vad jag kan komma ihåg så är nog "Twelfht Night, or..." ganska unik i sitt slag. Jag förundrades över hur stor del kvinnorna har i pjäsen. Det är ju oftast någon sort av kvinnlig karaktär som olyckligtvis dör (Juliet, Ofelia, Cordelia, Desdemona) med i pjäsen, men personen som allting kretsar kring är oftast män. I "Romeo&Juliet" så är det väl ungefär 50/50, men "Hamlet" handlar ju om Hamlet, "Othello" om Othello och "King Lear" om att få tillbaka Lear på tronen. I "Twelfht Night, or..." så kretsar det mesta kring Viola.

Kort summering av handlingen: Viola överlever mirakulöst ett skeppsbrott och beger sig till staden Illyria antagandes att hennes tvillingbror drunknat. Hon döljer sitt nobla namn och sitt kön och söker tjänst hos Duke of Orsino under namnet Cesario. Viola faller omedelbart för den hertigen, men han åtrår den högättade Olivia, som inte vill veta av honom. Cesario/Viola får i uppdrag att betyga Orsinos känslor för Olivia till hon vill träffa honom, men ingenting går som planerat. Olivia blir förälskad i Cesario/Viola... och det hela kompliceras av att Violas tvillingbror Sebastian - som är helt ovetande om att hans syster överlevde skeppsbrottet - anländer till staden.

Det är roligt att få läsa om en kvinna som klär ut sig till i man under en tid då män klädde ut sig till kvinnor på scen. Tanken att en man låtsas vara en kvinna som klätt ut sig till man är svindlande rolig. Det är trevligt att Shakespeare inte alltid skrev deprimerande pjäser där alla blir mördade eller tar självmord. Jag älskar tjorviga förväxlingsdraman. Jag längtar efter att få läsa "A Midsummer Night's Dream" som verkligen är ett kringelkrokande förväxlingsdrama.

Jag måste bara få avsluta med ett slumpmässigt utvalt citat.

“Olivia: A murderous guilt shows no itself more soon
Than love that would seem hid: love’s night is noon.
Cesario, by the roses of spring,
By maidenhood, honour, truth and every thing,
I love thee so, that, maugre all thy pride,
Nor wit nor reason can my passion hide.
Do not extort thy reasons from this clause,
For that I woo, thou therefore hast no cause;
But rather reason thus with reason fetter,
Love sought is good, but given unsought is better.”